Etikett: Strindberg

Strindberg i vinter och vår

Så har jag öppnat antikvariatet efter helgstängningen och förbereder nu vårens olika program och aktiviteter. Så här i början av året, i januari och februari, står August Strindberg i centrum.  Nu på tisdag 30 januari föreläser jag i ABF Strängnäs om Strindberg mer allmänt för att sedan i antikvariatet 10 februari berätta om Strindbergs läsning i  ”Strindberg och böckerna”.  Och 23 februari föreläser jag i ABF:s stora sal i Eskilstuna om ”Strindberg och journalistiken”. Och tanken är att få igång strindbergscirklar i hela Sörmland med start i Eskilstuna och Strängnäs.

Jag har  ju märkt i föreläsningar, recensioner, litteraturcirklar m.m. att ämnet August Strindberg ibland för många utifrån volym och bredd kan upplevas som alltför omfattande – nästintill övermäktigt. Efter många års läsning av Strix har jag kommit fram till att mycket klarnar om man ser – lite grovt givetvis – författarskapet som vilande på tre pelare, tre fästpunkter.

Dessa är: Hans livslånga fokus på naturen – också i motsats till kultur, förkonstling. För det andra  hans sätt att skriva som sprunget ur en väldigt extensiv och intensiv läsning och för det tredje hans journalistiska erfarenhet. Därför höll jag föredrag i december om Strindberg och naturen (även den fysiska och landsbygd före stad) och därför går jag nu vidare med föredrag om läsning och journalistik.

Denna utgångspunkt förklarar också hans unika kvaliteter som författare: Hans variation i ämnen, tempo och tydlighet i skrivandet, natur före kultur och hans enorma nyfikenhet, receptivitet.

Och detta går att renodlat se minimalistiskt genom att läsa enbart tre böcker: Röda rummet från 1879, Hemsöborna från 1887 och Ensam från 1903.

Men det är roligt att läsa betydligt fler. Men läs inte honom som kulturikon och pelarhelgon. Läs honom som en oerhört kreativ människa som ibland lyckas och ibland misslyckas i sitt uppsåt. Dock måste jag betona: Han har lyckats med en försvarlig mängd texter. Misslyckandena försvinner nog i mästerverksmixen.

Tag och läs!

Tryggve Lundh

Läsning och föredrag

Jag är inne i en verkligt hektisk period just nu med läsning och föreläsande – här på nätet ser du info om två föredrag 23/5 om Larssons i Sörmland och 27/5 om lokalhistoria – Resenärer i Torshälla 1680-1900.

Jag aktiverar mig nu också kring Per Anders Fogelströms 100-årsminne, han föddes i augusti 1917, genom samarbete med ABF Sörmland  här i Eskilstuna där jag leder tre Fogelströmscirklar om bland annat Stadsserien, om Stockholm 1860-1968, med start i romanen Mina drömmars stad. Men vi kommer att behandla även annan litteratur av och om Per Anders Fogelström.

Här håller jag också en större Fogelströmföreläsning i ABF Eskilstuna fredagen 1 september kl 10-12.

I  tisdags blev jag dessutom invald i Strindbergssällskapets styrelse, vilket var en stor uppmuntran efter ett långt arbete under trettio år med bok- och teaterrecensioner, kampanjledning om den textkritiska nationalutgåvan och föreläsningar om Strindberg.

Det känns då naturligt att jag även nu under hösten  i ABF:s regi satsar på en Strindbergscirkel i Eskilstuna. Tänker mig bra samtal om verk typ En dåres försvarstal, Ensam och kanske Hemsöborna eller Röda rummet.

Återkommer här i bloggen till litteratur jag nu använder i ovanstående arbeten.

Lev och läs!

Tryggve

 

Häggs nya strindbergsbiografi!

Kort efter Göran Söderströms personliga, läsvärda biografi ”Strindberg – ett liv” ( Lind & Co, 2013) utkommer nu i mitten av oktober,  tyvärr ett år efter Göran Häggs alltför tidiga bortgång ( 1947-2015),  hans emotsedda helhetsbeskrivning av Strindberg. Hägg håller sig i biografin nära rubriken ”Sanningen är alltid oförskämd. En biografi över August Strindberg”, Norstedts 2016) . Han gör så genom att redigt och med avsevärd litterär spänst koppla samman Strindbergs idéer med hans personliga upplevelser.

Monografin bevarar en strikt kronologi 1849-1912 och grupperar skildringen under rubriker som Bibliotekarien, Revolutionären, Bekännaren, Magikern, Folktribunen och spänner det märkliga författarskapet mot tesen om Strindbergs ”kompromisslösa psykologi”. Och det fungerar – läsningen görs öppen och givande. Strindberg visas upp såväl i hans  ”mänskliga ofullkomlighet” som hans ”konstnärliga storhet”. Citaten direkt från Hägg.

Vassast är Göran Hägg i avsnittet om ”Inferno”, där balanseringen av skedet är beundransvärd. Mer plikttroget och kort skriver  han om Strindberg och konsten, något som  jag tror är en nyckel till hans olika skrivförändringar i författarskapet. Synd också att denna frejdiga bok, med fina vidareläsningar i slutet, i boktiteln vidarebefordrar förlagskladdet  på originalcitatet, som var ”Sanningen är alltid oförsynt”.

Men tag och läs, är det oförsynt så är det aldrig  försent!

 

Tryggve Lundh

 

Strindbergs vänner och fiender

När jag håller föredrag om Strindberg kommer ibland frågor om hans problem med att behålla vänner och hans osvikliga förmåga att skapa ovänner, rentav fiender.  Nu har jag läst den nyutkomna boken ”Vänner och fiender” ( Carlssons förlag) med undertiteln ”Människor runt Strindberg.  Med utgångspunkt i en serie föredrag på Strindbergsmuseet om just ”Människor runt Strindberg” har Stefan Bohman, Erik Höök och Camilla Larsson grupperat samtida vänner och fiender ur författar- och konstnärskretsar samt från samhälls- och musiklivet. Vi möter i korta resuméer exempelvis Carl Larsson, Selma Lagerlöf, Edvard Munch, Henrik Ibsen, Björnstierne Björnson, Friedrich Nietzsche, Oscar II, Anna Branting (och lite om Hjalmar också givetvis), Sven Hedin, Richard Wagner och Tor Aulin.

Beskrivningarna börjar i en kort redogörelse av liv och verk hos vännen/fienden och förs med hjälp av citat, berättelser vidare över till strindbergsrelationen. Vad gäller exempelvis Björnson och Ibsen är den ju under åren  rätt föränderlig. Texterna är skrivna med olika grad av djup och konkretion, men generellt sett tillförs för den orienterade i litteraturen ingen ny väsentlig kunskap. Det blir mer referat än analyser. Mest ”nyheter” förmedlas nog om Anna Branting, politiken och Annas ( hon skrev under pseudonymen Renée) teater- och litteraturkritik och om hans varma relation till den unge musikern Tor Aulin. Men sammantaget fungerar ändå den fint layoutade och illustrerade boken som en lättläst ingång till vidare strindbergsläsning.

 

Tryggve

 

Strindberg

Börjar förbereda mig för två stora föredrag om Johan August Strindberg och hans verk.

Den 19 april kl 18 föreläser jag om hans användning av arkiv, bibliotek och museer i arrangemang av Eskilskällan och dess vänner i Contrast , Stadsbiblioteket under rubriken ”Forskaren, författaren och fantasten”. Det sistnämnda då den ytterst associative, tempofyllde och beläste Strindberg inte alltid gav så stor akt på källkritik. Det syns bl a i det historiska författarskapet men fastmer i hans teologiska och språkvetenskapliga böcker. Lyfter här gärna fram en avhandling som inte citeras så ofta i strindbergsdebatten, nämligen Claes Rosenqvists ”Hem till historien” om Strindbergs återvändande till Sverige och nationalscenen och erövrandet av historiedramatiken vid sekelskiftet. Ja, han slarvar med slutsatser och slutleder mer originellt än sannfärdigt av och till. Men han gör kungarna om inte sanna så väldigt mänskliga. Det är inte alls illa.  Och i höst – september troligen föreläser jag om Strindberg och konsten. Här är han verkligen en föregångsman. Det är inte heller så illa.

Tryggve

En tunn liten bok

Mitt antikvariat har haft andra användningsområden och bland annat varit charkuteri/slakteri under många år. Fram till 1970-talet faktiskt. Satt och tänkte på det och prövade att hitta en brygga mellan verksamheterna. Och givetvis fann jag kopplingen hos August Strindberg.

I diktsamlingen ”Sömngångarnätter på vakna dagar. En dikt på fria vers”, 1884 finns den berömda inledningsdikten om promenaden i Paris, ”Vid avenue de Neuilly…” där diktarrösten möter ett slakteri och associerar till Stockholm och gamla Norrbro-Bazarn.

Dikten  slutar med denna synnerligen konkreta bild:

”Der hänger på boklådsfönstret

En tunnklädd liten bok.

Det är ett urtaget hjerta

Som dinglar der på en krok.”

Och så är det givetvis. Böcker är inte bara på skoj. Böcker bränns, smugglas ut eller skrivs på mikrolappar av Solsjenitsyn. ”Det finns något farligt i ord”, sade den kvicke Lars Forssell.

Läs honom och läs gärna med tanken att viktiga böcker har kostat och kan kosta blod. Boken kan vara som ett urtaget hjärta som dinglar på sin krok.

Tryggve

© 2023 Torshälla Antikvariat

Formgivning Anders NorenUpp ↑