I slutet av oktober besökte jag och sönerna, Aron och Dan, Edinburgh. En fantastisk stad. Fylld med historia, politik, filosofi och kanske framförallt litteratur. Vi äntrade exempelvis det smaklösa, gigantiska Walter Scottmonumentet, poserade framför Robert Burns minnesplats nedanför Carlton Hill och såg Sherlock Holmesstatyn – jodå Conan Doyle var också bosatt i staden – och minnen efter Robert Louis Stevenson m. fl., m. fl. Edinburgh måste vara en av världens i förhållande till folkmängd författartätaste städer historiskt. Och – vilket jag hade tagit reda på – några hundra meter från Scott-monumentet bor Kate Atkinson, J.K Rowling och den stilsäkre deckarförfattaren Ian Rankin (Rebus).  Rowlingsboendet förresten hade vi ingen aning om när vi gick i gamla staden och plötsligt på ett torg fullkomligen omsvärmades av glada barnfamiljer, ungdomar  och levande statyer. Jodå,  avskilt inne i Elephant Bar brukade hon sitta och knåpa med sina Harry Potterböcker.

”En gud i spillror” och ”Liv efter liv”

Men som störst av alla just nu håller jag ändå Kate Atkinson och i Edinburgh dominerar damen fullständigt via hemsidor, festivaler etc. Jag leder några litteraturcirklar i Eskilstuna och Torshälla i ABF:s regi och nu i januari ska vi diskutera julens pensum: Atkinsons gigantiska släktkrönika över familjen Todd – ”Liv efter liv”, på svenska 2015 och i pocket året efter.  Den ger en bred belysning av Englands historia med tonvikt på krigen och är uppbyggd på en intressant hypotes:  Om du skulle få leva om ditt liv? Skulle du då göra ditt liv bättre? Skulle rent av världen bli en mer anständig plats att leva på?

Atkinson följde upp denna världssuccé, som 2013 ansågs vara en av världens tio bästa böcker, med ”En gud i spillror”, på svenska 2016 och med släkten Todd fortfarande i fokus. Hon har också skrivit fler böcker med nationalhelgonet Walter Scott i sikte utanför arbetsrummet. Men huruvida världen blev bättre för Ursula Todd får ni själva ta ställning till i er läsning av Kate Atkinson.

Tag och läs!

Tryggve Lundh