Den 16 september höll jag ett föredrag om vikten, och ibland svårigheten, för läsaren att hitta berättelsens röda tråd. Jag illustrerade min föredragning om ”narratologi” – berättarteori – med olika böcker och gick från en rak, realistisk berättelse typ Fogelströms Mina drömmars stad till andra böcker, bl a Michail Bulgakovs vidunderliga ”Mästaren och Margarita”,  där flera berättelser berikar, och kanske ibland också förvirrar, läsaren som krampaktigt vill hålla sig fast i ramberättelsen.

Jag slutade föredraget med att tala om det latinamerikanska, cirkulära berättandet, dvs handlingen går inte från början till slut utan kretsar i boken. Bra exempel här är Julio Cortazar och Gabriel Garcia Marquez. Men kanske har den italienske författaren Italo Calvino (1923-1985) i sina satiriska, uppsluppna berättelser drivit berättandet som en lek längst av alla. Jag berättade om den fantastiska romanen ”Om en vinternatt en resande” (på svenska 1983 men finns omtryckt i flera upplagor, även i pocket), som egentligen är en bok om läsaren och läsandet och som flyttar fram ”handlingen” i en serie berättelser som övergår i berättelser och aldrig avslutas.

Ta god tid på er och läs Italo Calvino, saknad i litteraturen, och pröva gärna just ”Om en vinternatt en resande”.

Tryggve Lundh