När jag håller föredrag om Strindberg kommer ibland frågor om hans problem med att behålla vänner och hans osvikliga förmåga att skapa ovänner, rentav fiender.  Nu har jag läst den nyutkomna boken ”Vänner och fiender” ( Carlssons förlag) med undertiteln ”Människor runt Strindberg.  Med utgångspunkt i en serie föredrag på Strindbergsmuseet om just ”Människor runt Strindberg” har Stefan Bohman, Erik Höök och Camilla Larsson grupperat samtida vänner och fiender ur författar- och konstnärskretsar samt från samhälls- och musiklivet. Vi möter i korta resuméer exempelvis Carl Larsson, Selma Lagerlöf, Edvard Munch, Henrik Ibsen, Björnstierne Björnson, Friedrich Nietzsche, Oscar II, Anna Branting (och lite om Hjalmar också givetvis), Sven Hedin, Richard Wagner och Tor Aulin.

Beskrivningarna börjar i en kort redogörelse av liv och verk hos vännen/fienden och förs med hjälp av citat, berättelser vidare över till strindbergsrelationen. Vad gäller exempelvis Björnson och Ibsen är den ju under åren  rätt föränderlig. Texterna är skrivna med olika grad av djup och konkretion, men generellt sett tillförs för den orienterade i litteraturen ingen ny väsentlig kunskap. Det blir mer referat än analyser. Mest ”nyheter” förmedlas nog om Anna Branting, politiken och Annas ( hon skrev under pseudonymen Renée) teater- och litteraturkritik och om hans varma relation till den unge musikern Tor Aulin. Men sammantaget fungerar ändå den fint layoutade och illustrerade boken som en lättläst ingång till vidare strindbergsläsning.

 

Tryggve