Ser ibland på litteraturprogrammet Babel i TV och imponerades där av den engelska författaren Jeanette Winterson som berättade om sin nya bok, ”Tidsklyftan” ( Wahlström & Widstrand, översatt av Lena Fries – Gedin) en tolkning av Shakespeares Vintersaga (A Winter´s Tale, 1610-1611) från hans dramatiks slutskede. Köpte boken snabbt och blev väldigt nöjd. Det är i originalet en lysande historia om hittebarn, svek, oförstående maktmänniskor men också om försoning och förlåtelse i slutscenerna. Winterson är i fint nutida sällskap också. Hon är en av de författare som utvalts av Hogarth Shakespeare, ett internationellt samarbete som låter författare sätta sin tid, form och prägel på pjäserna nu 400 år efter Shakespeares död. Och hon gör det alldeles förträffligt, fångar i essensen i pjäsen och den djupa diskussion om det går att förlåta, återskapa det som en gång våldsamt gick till spillo. Istället för att skildra kung Leontes koleriska svartsjuka och hans förnekelse av den gravida hustruns barn låter hon den nutida kungen – penninghungerns arroganta affärsman Leo, stjärnan på börsmarknaden men så liten i relationen till fru, barn och vänner lära sig sitt livs läxa. Tid har förlorats men liv kan kanske räddas och kärlek spira många år senare.
Tag och läs! Och läs fler böcker av henne också. Exempelvis ”Det finns annan frukt än apelsiner” som skildrar hennes trassliga uppväxt, lite lik den Shakespeare skildrar i Vintersaga.
Tryggve
2016-05-21 at 21:26
Håller med dig om att Winterson är mycket läsvärd. Hon är helt klart en av mina favoritförfattare och Tidsklyftan är jag väldigt intresserad av att läsa. Säger som du: Tag och läs.