Börjar förbereda mig för två stora föredrag om Johan August Strindberg och hans verk.

Den 19 april kl 18 föreläser jag om hans användning av arkiv, bibliotek och museer i arrangemang av Eskilskällan och dess vänner i Contrast , Stadsbiblioteket under rubriken ”Forskaren, författaren och fantasten”. Det sistnämnda då den ytterst associative, tempofyllde och beläste Strindberg inte alltid gav så stor akt på källkritik. Det syns bl a i det historiska författarskapet men fastmer i hans teologiska och språkvetenskapliga böcker. Lyfter här gärna fram en avhandling som inte citeras så ofta i strindbergsdebatten, nämligen Claes Rosenqvists ”Hem till historien” om Strindbergs återvändande till Sverige och nationalscenen och erövrandet av historiedramatiken vid sekelskiftet. Ja, han slarvar med slutsatser och slutleder mer originellt än sannfärdigt av och till. Men han gör kungarna om inte sanna så väldigt mänskliga. Det är inte alls illa.  Och i höst – september troligen föreläser jag om Strindberg och konsten. Här är han verkligen en föregångsman. Det är inte heller så illa.

Tryggve