Det har varit kallt ett bra tag, man kan rubricera läget så såväl meteorologiskt som metaforiskt. Läser om en fin roman av Kjell Johansson, Gogols ansikte, 1989, och får en bild av Gogol. Skarp och kall.

Visst – den minns jag från Tomas Tranströmer ur hans debutdiktsamling 17 dikter från 1954.  I porträttdikten Gogol beskrivs den ryske fantastiske realisten så här:

”Gogol

Tomas Tranströmer

Tomas Tranströmer

Kavajen luggsliten som en vargflock.

Ansiktet som en marmorflisa.

Sitter i kretsen av sina brev i lunden som susar

av hån och misstag,

ja hjärtat blåser som ett papper genom de ogästvänliga

passagerna.”

 

Men idag har kölden bedarrat, kylan viker  och med Tranströmers ord och bilder än en gång:

 

”Jag spelar Haydn efter en svart dag

och känner en enkel värme i händerna”.

Håll kvar det så! Så här är det i livet och därför behöver vi ord, bilder och musik – både kalla och varma dagar!

Tryggve