Jag talade med en god antikvariatskund och bokläsare förra veckan och vi konstaterade, också med stöd av litterära auktoriteter, att det är svårt att skriva en roman, utan egentliga komplikationer, problem. Kort sagt det är ovanligt att lyckas skriva enbart roligt, kanske idylliskt.

Bättre har det nog gått i England med enormt lyckade och roliga böcker av exempelvis Dickens (Pickwickklubben) eller J.K. Jerome med succén Tre män i en båt, eller P.G. Wodehouses böcker om Jeewes och Bertie Wooster.

Och givetvis har vi Piraten och några till kanoner på svenska. Ändå kändes det lite befriande och ovanligt, roligt, när jag nu genom en bokbeställning, fick tag i och hann snabbläsa Gustave Lunds, debutroman ”Kvinna med blå sammetshatt, från 1996 (Sellin & partner förlag). Boken är närmast en wodehouseparafras och faktiskt obetalbart rolig. Gustave Lund har mer gjort sig känd som skådespelare, målare och framförallt musiker i JustD (Gurra G) och för musikskapande till klassisk teater.

”Kvinna med blå sammetshatt” handlar i och för sig om ett problem, en tavelstöld men förlorar sig underbart i en väldigt anglofil högreståndsmiljö liknande den i Wodehouses böcker så fint frammejslade figuren, lättingen Bertie Wooster. Här heter han John Sommersley, ständigt lätt beskänkt och på jakt efter whiskey, öl eller pengar.

Roligt var ordet, Någon moral syns inte. Möjligen att inte bli som John eller de övriga karaktärerna i boken. En bagatell. Men en rolig sådan!

Tag och läs!