Tänkt så olika författarskap utvecklas. En blir nobelpristagare – Eyvind Johnson 1974 och den andre är närmast glömd i vår litteratur – Rudolf Värnlund.  Vilket i sig är egendomligt eftersom han var en av vår generations allra största författare och dramatiker, exempelvis vis med pjäser som ”Den heliga familjen”, 1932 eller med romaner som ”Man bygger ett hus” . Det känns idag viktigt med ett återupprättande av Värnlund och jag drog mitt lilla strå till stacken när jag i Folket för många år sedan intervjuade Holger, sonen, utifrån hans bok om fadern:   ”Fem Steg över parketten ,   Carlsson, 1992. Läs honom! Han hör till de främsta.

Och nu utkommer så en herkuliskt stor brevväxling (570 brev på 1469 sidor) som förklarar en del om Rudolfs tankar kring skapandet och om hans relationer med övriga författare, här Eyvind Johnson, mer självupptagen än Rudolf men en vän under många år och en intensiv brevväxlare. ”Bara genom breven min vän”, Bonniers 2018  heter boken som samlar över 570 brev under många år från 1920-1945, då Rudolf (Rulle) tyvärr går bort efter olycklig sängrökning. Utmattad är jag, men inspirerad efter 1469 sidors umgänge med Eyvind Johnson (1900-1976) och just Rudolf Värnlund (1900-1945). Det är ett veritabelt sisyfosarbete och jag beundrar redaktörerna Birgit Munkhammar och Magnus Bergh för deras engagemang och ansträngningar.  Breven är i och för sig kända i forskningslitteraturen tidigare och biografierna – läs Munkhammars egen ”Hemligskrivaren” om EJ från 2000 och de är nyttjade av forskare som Örjan Lindberger, Per Anders Wiktorsson om EJ och av Agneta Pleijel och Per-Olof Mattsson om RV.

Även i dessa böcker kommenteras givetvis brev och vänskap mellan Värnlund (RV) och Johnson (EV).  Varg kallar de sig båda. De har ett långt brevförhållande på distans , med generellt  Eyvind ute i Europa – företrädesvis Paris – och med Rudolf , Rulle,  förutom avstickare till Spanien, Berlin m.m. mest hemma i Stockholm och i norrländsk fjällvärld.  Men först nu öppnas faktiskt spjällen p å allvar. Nu möter  vi hela den långa vänskapen i helperspektiv under många år också med hela djupet och all sårbarhet och trätor. Trots skillnader i uttrycksformer och motiv ser vi också klart  deras oerhört klara övertygelse. Vi är, trots trassel, bakslag, förlagseländen, sårbara relationer, dålig ekonomi, ja svält, otvetydigt framtidens författare.  Idag inte efter förtjänst uppskattade av en tid som ännu inte nått ikapp. En bra notapparat och sparsamma men tydliggörande illustrationer berikar boken.

Tag och läs!

Tryggve Lundh