Bestiarier- berättelser om djur, konkret och symboliskt – återfinns under lång tid i litteraturen och åter knyter till de gamla, antika fablerna. Hans-Göran Ekman, mångförslagen litteraturprofessor, utkommer nu med en bok med just denna titel: ”Stig Dagermans bestiarium. En essä”. Gidlunds förlag, 2017. Ekman sorterar in beskrivningen och hållningen till djuren i Dagermans fyra huvudverk: Ormen, De dömdas ö, Bränt barn och Bröllopsbesvär. I denna kronologi från 1945-1949 genomgår han bruket av djur och andra symboler i det existentiellt laddade författarskapet. Ekman berör också Dagermans allmänna kärlek till hund och katt som symboler och uttryck för kärlek, trofasthet och oskuld också i sina vassa ”Dagsedlar”.
Dagerman skrev kort och koncentrerat och levde ju blott åren 1923-1954, då han också dagen innan döden levererade sin sista Dagsedel till Arbetaren, med just en hund i temat. Koncentrationen på bestiariet och dess symbolik öppnar faktiskt på ett bra sätt upp författarskapet för den fåvitske och blir en bra introduktion, väldigt tydlig i debutromanen ”Ormen” ( 1945) där den sicksackrandiga reptilen tydliggör oro, ångest på regementet. Ekman är dock inte helt konsekvent i sin essä utan för in även andra symboler i resonemanget. Han diskuterar Dagermans användning av andra symboler, metaforer som exempelvis klockorna i ”Bröllopsbesvär”. (1949). Detta ger essän ett lite spretigt intryck utifrån bokens syfte och rubrik, men samtidigt samspelar allt i beskrivningen av hur Stig Dagerman suveränt utnyttjar symboler, metaforer för att ladda texterna. Boken är fint illustrerad med fotografier, illustrationer från dikt och biografi och försedd med noter och en litteraturförteckning.
Tryggve Lundh
Kommentera