Jag håller som tidigare år en hel del föredrag om Strindberg även 2019 och nu i höst har jag föreläst för ABF Eskilstuna och i mitt Torshällaantikvariat om ”Den historiske Strindberg” respektive ”Den lyriske Strindberg”. Den 7 november kl 18.30 föreläser jag på Multeum i Strängnäs om ”Strindberg och bildkonsten”.

I vår tänker jag mig litteraturcirklar i ABF:s regi om ”Strindberg resenären” och ”Strindberg brevskrivaren” . Mycket passabelt kommer så nu Kerstin Dahlbäcks brevurval ”Hemlig Skrifvelse”( Carlssons förslag, 2019) som ger ett kommenterat utdrag av hans brevskrivande 1858-1912.
Kerstin Dahlbäck, litteraturprofessor, har ägnat många år åt att digitalisera och dokumentera Strindbergs brev( I Eklund/Meidals utvåva i 22 volymer förtecknas drygt 1000 brev och fortfarande är brev okända och oklassificerade). En vedertagen beräkning, med hänsyn till okända och av Strindberg försålda och brända brev uppgår till styft 15000 brev av olika slag.
Kerstin Dahlbäck har dessutom utgivit och kommenterat Strindbergs brev – läs ”Ändå tycks allt vara osagt” – och återkommer alltså nu med ett brevurval med de viktigaste breven till olika adressater, med olika syften och dignitet. Dahlbäck utesluter många, mer affärsmässiga och pliktskyldiga brev där Strindberg diskuterar manus, korrektur, förskott m.m. i sin relation till förlag och leverantörer, men håller i urvalet en bra, balanserad linje i brevåtergivningen rörande hans relationer till fruar, vänner, ovänner och planer för böcker. Hon exkluderar i och för sig det inledande brevet 1857 om Strindbergs hälsning till föräldrarna, men det betyder mindre. Kerstin Dahlbäck definierar hans brev som aldrig syfteslösa och förenande ”uttrycksbehov som meddelelsebegär” och det ser rimligt och mycket läsvärt ut. Hennes brevurval fungerar med kommentarer och inledningar kring de i hans liv och författarskap stora förändringarna mycket väl och som bl a Sven Delblanc och andra Strindbergsforskare och läsare har kommenterat är breven avgörande i författarskapet och i sig en stor, angelägen litteratur.
Tryggve Lundh